Korrigeringars effekter

"Min hund är reaktiv och han gör väldigt mycket saker som inte är bra. Jag har googlat och sökt på Youtube efter övningar och följt alla råd jag kan hitta. Det känns som att varje gång jag försöker lösa ett problem så dyker ett nytt upp och jag orkar snart inte mer. Har du några generella tips på hur jag ska få bort saker han ska sluta med (det är mycket, men bland annat skälla, dra i kopplet, morra på möten, bita på saker och hoppa på folk)? Finns det liksom något generellt att tänka på?"

Utan att ta reda på mer information om hunden (sakerna du nämner här behöver inte betyda att hunden är reaktiv just, det skulle jag behöva ställa en mängd kontrollfrågor för att ta reda på, men det lämnar vi för nu) så finns det en generell sak som jag tror att många hundägare har missförstått och som egentligen bara föder problem istället för att lösa dem. 

Dagens blogg kommer därför att handla om en generell sak man som hundägare kan tänka på (precis som du som skickat in frågan efterfrågar) när det gäller träningen med sin hund, och det är korrigeringar. 

När vi tänker på att "korrigera" en hund är tankeprocessen bakom detta att låta hunden veta att den har fel. Hunden har ett beteende som man inte gillar och detta vill man stoppa eller få bort.

Tyvärr är det endast bestraffaren som får ut något av detta. Att korrigera är alltså endast en egoistisk handling, eller givetvis okunskap. 

Problemet med korrigeringens tankesätt och tillvägagångssätt är att det beteende som människan inte gillar ofta inte har samma motiv bakom varför det händer som det skulle ha för en människa. Hunden tänker alltså inte som du gör.

Anna är ute och går med sin rottweiler Kajsa. Hon är hemma på sin vanliga morgonpromenad och eftersom hon bor i en by så går hon i koppel. 

När Anna och Kajsa svänger runt hörnet på ett stort lägenhetshus så står en främling precis där. Han har en mössa och mörka glasögon. Han står och gräver djupt ner i någon flyttlåda, precis framför Anna och Kajsa.

Kajsa skäller plötsligt och högljutt. Mannen blir rädd och hoppar till. Anna, som är generad, rycker i Kajsas koppel och säger "nej, nu är du tyst!". Anna har korrigerat Kajsa. 

En "korrigering" är alltså ett försök att låta ett djur veta att det inte ska göra vad det gör. Beteendet den utför skall alltså upphöra, "annars".

Här kommer några exempel på korrigeringar som man ser allt för ofta (som absolut inte rekommenderas, läs mer om varför längre ner i texten)

Kajsa är en rottweiler, en ras som avlats fram för att vakta och därför förväntas vara bra på det. 

Att bli skrämd av främmande människor, eller andra saker, (mannen i historien ovan kom ju mycket plötsligt fram på promenaden) resulterar ofta i en rädsloreaktion som t.ex. skällande.

När ett djur är kopplat är det naturligt mer defensivt och många reaktioner blir starkare bara för att kopplet är på. Detta gäller alla sorters möten eller händelser man stöter på med koppel.

Skall är en kommunikation som hundar använder, det är inte ett "dåligt" beteende. Anledningen till att man som människa inte gillar beteendet är förmodligen för att man tycker det är jobbigt, man blir skrämd själv eller att man helt enkelt inte växt upp med anlagen att larma genom verbala metoder. Man håller helt enkelt inte med hunden.

Att Anna inte gillade skällandet kan jag absolut förstå, men baserat på ovanstående förklaring på Kajsas perspektiv- tycker du att det var rättvist av henne att bli upprörd? Förmodligen svarar alla som läser denna text nej på frågan.  

När vi tittar på Annas historia med sin hund Kajsa så ser vi att hennes avsikt är kortsiktig, hon vill att Kajsa blir tyst omedelbart. 

Anna blir upprörd över ett naturligt, instinktivt beteende, och hennes hund förstår inte varför. 

Hunden Kajsa vet bara att hennes matte är arg, man kan ju som hund undra varför? Med upprepade "korrigeringar" för olika saker börjar Kajsa frukta Anna och hennes beteende blir apatiskt. Hon börjar frukta människor i allmänhet, alla möten blir problematiska. Biverkningarna är som ringar på vattnet. Du kommer inte att se dem förrän det är för sent.

Vi ser också att hundar som "korrigeras" för ett beteende kan använda ett annat beteende för att uppnå samma resultat ... och ofta är det en eskalerad version. Så nu kanske Kajsa inte skäller alls när hon blir rädd, skrämd eller får ett möte- hon kanske går direkt till att bita istället. För skallet fungerade ju uppenbart inte.

Att undertrycka beteenden lär inte våra sällskapsdjur ett bättre alternativ, snarare tvärtom. 

Några exempel på bättre alternativ i stället för korrigeringar är att använda en "utökning med transport" (att utöka avståndet från det som skrämmer så att ni kan hantera situationen bättre tillsammans) för att få utrymme om hunden skäller i kopplet eller att proaktivt engagera sig mer och belöna fler saker på promenader så att man ökar sannolikheten för att "bra" beteenden upprepas. 

Man kan också ta genvägar (innan man tränat hunden till "rätt" beteende) genom att förutse att hunden exempelvis kan hoppa på gäster som kommer in i hemmet och sätta upp en barngrind för att ge vår hund utrymme från gäster eftersom den är upphetsad i starten. 

Som jag nämnde tidigare i detta inlägg så är djurs beteende inte detsamma som människors, vilket innebär att din hund beter sig sannolikt inte på ett visst sätt för att den försöker vara dum eller olydig. Och även om så vore fallet lär vi ändå inte våra hundar vad som är mer önskvärt genom korrigeringar. 

Vi kommer också att se negativa bieffekter med "nej"-metoden. Andra problem kommer födas, beteenden kommer eskalera och den dåliga spiralen blir ett faktum.

Vi kan inte resonera med hundar som vi gör med människor. De förstår inte vad som är rätt och fel, bra och dåligt i människans ögon eftersom hundar är av en annan art med starka arvsanlag av olika slag. Det enda sätt du kan förvärra beteendet är genom att fortsätta med korrigeringar och bestraffningar.

Frasen: "Om jag inte korrigerar beteendet kommer de inte att tro att det är ok?" är alltså helt osann. 

Det finns beteenden som vi inte gillar, så är det. Det finns bara ett sätt att förvärra dem och det är genom korrigering. 

För att få bort dåliga beteenden är det bättre att fundera över vad du vill att hunden ska göra istället, och belöna upp det! Det finns stora skillnader på en hund som går bredvid dig för att den är rädd för koppelryck och på en annan hund som går bredvid dig för att den lärt sig att det finns stora möjligheter till belöning där. Den sistnämnda har ett mycket bättre mentalt tillstånd och därför en större chans att hantera livets alla utmaningar på ett bättre sätt.

Gör din hund något du inte gillar? Fundera över vad du kan lära hunden istället! Lär hunden (genom positiva metoder) det beteende du VILL ha, och eliminera på så sätt det du inte vill ha (alltså helt utan att lägga energi på det du inte gillar). 

Lätt som en plätt!

Vill du ha tips kring reaktiva hundar så rekommenderar jag denna enkla PDF. Har du problem med hundmöten och vill få hjälp med detta så finns denna fantastiska kurs! Är det "bara" koppeldragandet som är ett problem så hänvisar jag dig till denna lärorika kurs.  

Har du frågor, eller vill du komma i kontakt med oss? Då kan du klicka här! Har du en fråga du vill ha med i bloggen kan du skriva den längre ned på denna sida!