"Min hund är reaktiv och jag har verkligen provat allt. Jag har gått på flera kurser, träffat en hundpsykolog och läst typ alla böcker där finns. Ingenting hjälper. Finns det inget hopp kvar?"

Frågor likt den ovan är vanliga, faktum är att majoriteten av alla frågor, privatlektioner och förfrågningar som inkommer gäller exakt frågeställningen ovan. Ämnet kring reaktivitet är stort och kräver många olika blogginlägg med flera infallsvinklar, och här är en viktig faktor som detta inlägg kommer att handla om: 

De 3 vanligaste anledningarna till att du inte gör framsteg med din reaktiva hund!

Vill du fördjupa dig mer i vilken typ av reaktivitet din hund lider av? Då rekommenderar jag dig att först läsa detta blogginlägg. 

Läs igenom listan över känslor nedan:

Detta är bara några av de vanligaste känslorna som du kanske känner. Och det är normalt. Du gör det bästa du kan med den kunskap som du för närvarande har. 

Det som kan göra detta ännu svårare är att alla råd verkar vara motstridiga. Alla människor som "vet" och alla "förstå-sig-påare" som gärna lägger sig i din träning och dina val förvirrar och försvårar. 

Om du känner igen dig i något av det här idag, ska du veta att ett stödsystem är NÖDVÄNDIGT när man arbetar med hundens reaktivitet. Du behöver ha en plan och lita på processen. Du måste vara trygg.

Ta hjälp av någon du litar på för att få stöd i att övervinna platåer och se verklig förändring för dig och din hund. Allt ska ske med det stöd och den medkänsla du förtjänar. 

Detta handlar inte bara om din reaktiva hund, utan också om dig som människa. Ni båda förtjänar ett harmoniskt liv tillsammans!

För dig som vill ha fler tips finns denna PDF:

Att tala om för din hund att det är "dags för triggers".

Detta är avgörande om du arbetar med rädslobaserad reaktivitet. 

För att korrekt motbetinga (ändra den negativa associationen) måste tro att den "obehagliga saken" (tex en cyklist eller möte) resulterar i "bra saker" händer (belöning som tex godbitar).

Om du förbereder de "bra sakerna" (alltså belöningar) precis intill triggern (cyklisten eller mötet) och din hund är införstådd med det, är ordningen felaktig! 

Ett exempel: Din hund har märkt att du sticker ner handen i fickan och tar upp en köttbulle varje gång ni möter en hund. Varje gång går hunden upp i stress, kastar sig i kopplet och skäller okontrollerbart. Din hund har nu lärt sig att den där köttbullen i fickan betyder att det där fruktansvärda mötet är på väg. 

Detta gäller även för din midjeväska/godis påse, bälte, kjol eller annan förvaring till godsakerna. 

Om den bara förbereds inför den obehagliga saken, eller då träningspass är på väg att börja, kommer detta att röra upp ordningen av händelser för motbetingningen.

Ha med dig din godispåse runt om i huset, på promenader eller andra ställen. Ha den lite överallt helt enkelt! Tänk på att heller inte förbereda mat i förväg, alltså inte direkt före ett träningspass. Förbered istället på kvällen eller annan tid då ni inte ska träna och ha mycket godbitar redo.

Dina förberedelser med utrustning eller belöningar ska inte vara en signal för hunden att det som är negativt är på väg att hända. Dessa saker ska istället signalera till hunden att ni ska ha en rolig stund tillsammans! 

För inspiration, tips och mer kunskap finns även denna populära kurs:

Att ha mat i händerna när du tränar. 

Mat/godbitar kan faktiskt bli en distraktion om den är visuellt närvarande och kan istället "blockera" din träning. 

Vissa hundar är även så pass drivna av mat att de gör saker utom kontroll bara för att få i sig belöningen. När de väl svalt den blir stressen oftast ännu värre eftersom hunden då är ännu djupare i den situation som den från första början inte kunde kontrollera. 

En god regel att alltid ha med sig är att aldrig locka en rädd hund med ätbara saker. 

Exempel:  Du är ute på en promenad och du får syn på en hund. Din hund har inte sett den än, så du sträcker dig till din godispåse och tar ut godbitar. 

Din hund har inte sett den andra hunden ännu, så maten kommer nu före "triggern" (den andra hunden). 

Maten blir då en förutsägelse för triggern som därmed kan göra maten totalt värdelös, ja till och med skadlig. Hunden blir stressad, kanske hugger godbiten ur din hand och fortsätter sedan sitt reaktiva beteende.

Plötsligt är du mitt i din träning och du gör inte ett enda framsteg. Du viftar och viftar med de där köttbullarna, men numera är de inte längre hundens godaste belöning. Istället har de blivit ett fasansfullt tecken på att livsfarliga möten är på ingång. Stressen är ett faktum och du kan inte bryta mönstret.  

Detta kan räcka med att du sträcker dig efter maten/belöningen precis innan din hund märker triggern (hundmötet i detta fallet). 

Använd ett markeringsord eller klicker. Håll maten ur händerna och händerna ur fickorna tills efter att du har markerat. Detta ska gälla för all träning!

Att träna i "bara farten". 

Vad menar jag egentligen med detta då? När vi arbetar med reaktivitet måste vi vara strategiska. Ofta har vi ont om tid och "passar in" träning där vi kan. Jag förstår det. Men vi behöver verkligen planera några väl genomtänkta utbildningstillfällen som gör att vi kan optimera lärandet. 

Med det sagt så behöver träningen inte vara lång eller avancerad, men den behöver vara väl planerad.

Vad är det som går fel? Ofta kräver vi för mycket av våra hundar. Vi vistas i miljöer som är överstimulerande eller har för många utlösande faktorer, så kallade triggers. 

Det kan ofta betyda att våra hundar är FÖR nära saker som de har problem med för att vår träning ska vara framgångsrik. Detta leder till att våra hundar kliver över tröskeln, vilket i slutändan resulterar i en reaktion som för oss allt längre ifrån målbilden.

Planera. Bestäm hur en optimal träningsuppsättning ser ut för att din hund ska lyckas. Hur mycket mycket utrymme behöver den? Allt du behöver finns ofta inte i ditt grannskap, så du kommer att behöva leta platser att träna på.

Om du behöver hjälp så är det bra att ta det nu. Ta hjälp med att få reda på vilka övningar som kan hjälpa er, samt för att göra en plan för hur du ska träna för att lyckas. Därefter följer du helt enkelt planen och litar på processen.

Har du en vän eller familjemedlem som kan följa en träningsplan? Detta gör att du kan kontrollera parametrarna och få hjälp.

Kanske har du någon som kan hjälpa dig att agera störning när du tränar, eller så kan ni tillsammans hjälpas åt att se till att träningsplanen följs eller utvärdera resultaten som blir.  

Korta sessioner är ofta bättre och mer effektiva. Att planera är viktigt, men det ska ändå vara enkelt att få in i vardagen. 

Några enstaka minuter gör ofta mycket större nytta än långa och svåra träningspass. 

Tänk på att den känsla som var starkast är den hunden minns. Om hunden var glad när ni utförde en övning så är sannolikheten mycket större att det goda beteendet återkommer! Skulle hunden känna press, bli trött eller ha svårt att koncentrera sig så är däremot chansen mindre att ni lyckas. 

Korta, men välplanerade pass är bra! 

Registrera din träning i en dagbok och granska, utvärdera och utveckla!

Detta är något som många struntar i, och det är också en stor anledning till att vissa lyckas mycket enklare än andra. 

Man är människa, man glömmer. Man har själv olika känslotillstånd och man kan helt enkelt inte hålla precis allt i huvudet. En träningsdagbok kan vara mycket enkel. Antingen skriver du i ett litet block, i en app eller något annat ställe som passar just dig bra. Det ska vara så enkelt att du faktiskt fyller i det varje dag. 

Om du någon gång behöver hjälp av en beteendevetare eller annan instruktör så kommer det att hjälpa avsevärt om du fört en dagbok!

Att hitta en väg som är rätt för just DIN reaktiva hund är inte alltid enkelt. Se till att få rätt hjälp på vägen så att du bara kan lita på att processen kommer att fungera. 

En erfaren beteendevetare kan antingen hjälpa dig eller stjälpa dig. Se till att välj någon som du är trygg med och tror på!

Har du frågor, eller vill du komma i kontakt med oss? Då kan du klicka här!